Tisdag.

Jag vet inte om det är ett ålderstecken eller bara krisen jag befinner mig i just nu som ger sig till känna, men jag sitter här och summerar mitt liv. Jag tänker på mitt liv om och om igen, saker jag upplevt, människor jag mött, känslor personer har fått mig att känna. Känslor jag känt. Just nu känner jag ingenting av det alls. Absolut ingenting.

You got to be sad
with a world like this
cruel and unfair
I think sadness for the world 
will follow me to the grave


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0