katiepop

En gång på 90s var det en kille som frågade om jag var en kille eller tjej. Först trodde jag att han skämtade men han var allvarlig (fast är det så svårt att se? :P) men när jag tänker på det så tycker jag att jag ibland kan se androgyn ut. Ungefär som på den här bilden. Eller så är det bara inbildning.

Alla som gillar tvspelsmusik bör lyssna på det här bandet! Såg att dem kommer till Emmaboda iår. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag gillar dem eller ej. Några utav låtarna är tvspelsinfluerade med viss riot-girl/hardcore känsla. Det känns som att kombinationen av tvspel och hardcore/riot skär sig lite. Låtarna "Vanished", "Knights" och "Crimewave" är  några av låtarna som är bra iallafall.

ALLTSÅ! Vem är jag egentligen? Jag har mina tankar och känslor som ingen ser. Jag har en helt annan bild av mig själv än vad andra har.  Jag uppfattar mig själv på ett sätt och mina vänner, min familj och mina arbetskamrater på ett annat sätt. Självklart kan man aldrig känna någon fullt ut. Eller? Och vad är en själ? Finns själen? Är kroppen och hjärnan till för att uttrycka själen? Eller finns det ingen själ? Är hjärnan själen? I hjärnan finns ju centra för tal, minnen och bland annat känsligheter för till exempel ångest. För när hjärnans funktioner inte fungerar så kan inte heller personen uttrycka sig och man upplevs som handikappad eller död. Vart är själen då? Är själen instängd i kroppen? Har själen lämnat kroppen?

Jag lovar..jag blir galen på dem här tankarna...

Jag har sett människor födas, jag har sett människor dö, både fridfullt och brutalt. Jag skulle vilja jobba med något annat någongång. Jag har BARA jobbat inom vården och skulle verkligen vilja testa något annat. När jag var 15 började jag jobba på ett ålderdomshem och sedan har jag bara fortsatt för att det har känts rätt hela tiden. Men jag skulle vilja utveckla min kreativa sida eftersom jag älskar musik och konst. Självklart kan jag hålla på med musik och konst på fritiden men det orkar man inte när man jobbar heltid. Jag är glad om jag ens orkar lyfta en bok när jag kommer hem från jobbet. Jag ångrar absolut inte det valet jag har gjort eftersom det innebär en otrolig utveckling att arbeta med människor i olika sjukdomstillstånd, MEN jag tror det är lätt att "fastna" i något om man ändå trivs någorlunda. Sedan är ju sjuksköterskeyrket (och andra vårdyrken) väldigt utvecklande och man kan nog aldrig bli färdigutvecklad inom detta område, MEN jag vill se annat än se människor dö i miserabla öden. (Det är inte jätteofta man är med om när folk dör men när det väl händer så är det jobbigt). Jag undrar hur mycket ens psyke klarar av med tiden..

Jag är sjuk. Blev förkyld i förrgår och igår när jag vaknade kände jag att jag hade jätteont i kroppen med feber. Urk. Typiskt att alltid bli sjuk när man är ledig. Kom och ta hand om mig någon? Pliiiiiiiis?

I torsdags var jag och såg Kent i Lisebergshallen i Göteborg. Fantastisk spelning! Ljudet var jättebra vilket förstärker konserten ännu mer. Men jag tycker dock att Jocke borde skärpa sig en aning. Det var ett fan som frenetiskt skrek att hon älskade honom varpå han vänder sig mot henne, tar ett par steg framåt, intar någon slags offensiv position och utbrister:" Du känner inte mig, du kan inte säga så, du har ju ingen aning om vem jag är.." Nånting i den stilen sade han. Herregud. Skärpning. Det fattar väl tjejen också att hon inte gör. Och Jocke borde veta bättre. "Älska" i den fanbemärkelsen innebär ju att hon älskar musiken och allt han gör. Suck.

Psalmen som följer sjöng vi på Pelles begravning:

Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän. Något fint går itu. Här är jag. Var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen. Som en fjäril lyfter från blomman, som en fågel som lämnar sitt bo söker själen sin väg mot det höga, så har jag lärt. Är det sant, så vet du det nu. Här är jag. Var är du? Det är svårt att mista en vän, så svårt att mista en vän. Något fint går itu. Här är jag. Var är du? Jag vill tro, att vi träffas igen.

Do You Realize  that you have the most beautiful face?
Do You Realize we're floating in space?
Do You Realize that happiness makes you cry?
Do You Realize that everyone you know someday will die?

Det är lördag och jag var så förväntansfull inför Tech noir ikväll men är nu deppig för att jag är tvungen att jobba dag i morgon istället för kväll (som jag skulle gjort från början). Jag och en annan blev beådrade eftersom att ingen kunde tänkas jobba. Jobbet är verkligen så deprimerande i den bemärkelse att man offrar sitt liv för att arbeta. Å andra sidan så skulle jag ju inte ha något liv om jag inte jobbade. Ironiskt nog. Så nu ska jag sitta hemma och kolla på melodifestivalen och äta godis. Life´s a bitch and then you die.

Alltså.... VARFÖR HAR JAG INTE PROVAT DOM HÄR TABLETTERNA FÖRUT? Jag förstår inte hur jag har lyckats undgå detta mirakel till tabletter. Jag som alltid blir så otroligt bakfull av minsta lilla, ja till och med av folköl så är detta hittills årets underverk för mig!

Värre än såhär kan det aldrig nånsin bli...