Onsdag.



Jag har sett människor födas, jag har sett människor dö, både fridfullt och brutalt. Jag skulle vilja jobba med något annat någongång. Jag har BARA jobbat inom vården och skulle verkligen vilja testa något annat. När jag var 15 började jag jobba på ett ålderdomshem och sedan har jag bara fortsatt för att det har känts rätt hela tiden. Men jag skulle vilja utveckla min kreativa sida eftersom jag älskar musik och konst. Självklart kan jag hålla på med musik och konst på fritiden men det orkar man inte när man jobbar heltid. Jag är glad om jag ens orkar lyfta en bok när jag kommer hem från jobbet. Jag ångrar absolut inte det valet jag har gjort eftersom det innebär en otrolig utveckling att arbeta med människor i olika sjukdomstillstånd, MEN jag tror det är lätt att "fastna" i något om man ändå trivs någorlunda. Sedan är ju sjuksköterskeyrket (och andra vårdyrken) väldigt utvecklande och man kan nog aldrig bli färdigutvecklad inom detta område, MEN jag vill se annat än se människor dö i miserabla öden. (Det är inte jätteofta man är med om när folk dör men när det väl händer så är det jobbigt). Jag undrar hur mycket ens psyke klarar av med tiden..

Kommentarer
Postat av: Emelie!

Jag håller med, jag är så glad att jag fick den här jobbchansen för jag ville inte fastna i "assistent-träsket", även om jag gillat det mycket. Att jobba med förståndshandikappade är oerhört intressant. Att jobba med fysiskt handikappade är en mycket mindre utmaning liksom. Nu har jag så jävla kul på jobbet att det är galet.

Förresten så söker vi folk, haha ;D

2010-03-24 @ 23:05:58
URL: http://nodisco.blogg.se/
Postat av: Sophie

Know the feeling, jag har också testat alla jobb från demosäljare till personlig assistent men programmeringsjobbet passar mig utmärkt för där kan jag vara kreativ både i att tänka kod och producera kod^^ Det är kul att prova på saker, vem vet kanske ändrar mig om typ 10 år haha XD

2010-03-25 @ 14:46:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0