katiepop

Jag är ganska oinspirerad just nu när det gäller kläder! Help me! Jag har oftast skjorta, slips och kavaj, men det går ju alltid hem. Det är klassiskt, snyggt och alla kan ha det! Mina klädinköp har under den senaste tiden bestått av färgerna vitt, svart och grått (ovanligt;) så..jag vet inte, men jag gillar det så jag vet inte varför jag klagar egentligen? Jag i ett nötskal är den som alltid suktar efter något nytt, något "bättre". Nåja, nåja.

Idag har jag fikat med Hanna på String! Vi har känt varandra i knappt ett år och det känns som mycket mer. Vi pratade om det och jag tror verkligen det har att göra med hur man är som person. Vissa människor har man ju mött där man redan vid första mötet känt att man har "passat ihop".  En relation handlar ju om en ömsesidighet- ett givande och ett tagande. Tyvärr så har man endel relationer där man bara ger. Men som sagt så känns det som att jag och Hanna har vart vänner hela livet!

Ibland kan jag uppleva hur svårt det kan vara att vara sig själv i vissa situationer och speciellt när man är uppvuxen i en liten håla på 10 000 invånare, som jag är. Jag har aldrig vågat vara mig själv så mycket som jag är nu, både utseende - och personlighetsmässigt, det vill säga att jag mer nu vågar säga vad jag tycker och tänker om saker och ting och framför allt våga tycka saker, för det vågade jag inte förut, inte alls i lika lång utsträckning som nu.

Jag kan ibland funderar över hur det skulle varit om jag hade vuxit upp i till exempel Stockholm, men sjävklart så betyder det inte att allting är frid och fröjd bara för det. I en liten småstad så existerar inte anonymiteten. Alla vet vem du är och gör du något "dumt" så vet alla det nästa dag. Har du en gång gjort någonting så kommer alla att alltid se dig som det du har gjort, "det är hon som alltid ..."  och så vidare. Jag kan bli så fruktansvärt arg när jag tänker på hur det är i småstäder. Nu kan jag uppleva distans till det vilket jag är oerhört tacksam för!

När jag gick på gymnasiet så var man konstig bara man hade svart hår. En utav mina närmaste vänner var tillsammans med en tjej och det fick hon smyga med för "vad skulle alla andra säga!?!".

Jag har tänkt på hur mycket människan kämpar för att passa in så mycket som möjligt, för vem egentligen? FÖR VEM??? Det är ju jag som ska må bra av det jag gör, hur jag klär mig och hur jag vill vara! Det är ingen annan jag ska gynna, bara mig själv! Och om jag skulle gynna någon annan, vad skulle jag då själv få ut av det? Vilket slöseri det är att inte få njuta av livet när man vill vara på ett sätt, på det sättet som är just en själv.

Jag shoppar mycket kläder men är dålig på att visa upp mina inköp! Den här klänningen/toppen köpte jag på H&M för 98 (!) kr! Dock ingen ovanlighet att jag skulle välja det här mönstret, men ändå. Jag gillar den!

Nu får det bli vår snart, tycker jag.

What should I do?, what should I do?, when i´m the one who can´t get through.

Jag hatar att köpa vinterskor och skor över huvudtaget. Dels för att 1. Vinterskor är oftast fula, om man vill ha snygga skor får man nöja sig med snygga men ganska kalla skor. 2. Jag är såååå kräsen när det gäller skor så det inte är vetigt.  3. Det är tråkigt att leta efter skor eftersom att jag inte är så fetischig när det gäller skor.

Idag till exempel gick jag i fem skoaffärer men lyckades inte hitta ett par förrens TADA (bilden nedan) så hittade jag ett par men till synes..ganska..kalla...men ja snygga eller ganska överkomliga skor. Innan dess provade jag ett par andra som skiljde sig ganska markant från dessa. Det var spännen och detaljer på men ludd i och ganska mycket den typen av sko som jag skulle definiera som "fula". Ändå så valde jag dom här halvkalla men ändå fina skorna. Slut på skohistorien!

Alla som älskar Kent måste lyssna på Carolina Wallin Perez. Hon har gjort covers på och sin egen tolkning av Kents låtar. Jag tycker att hon är alldeles fantastisk!

Jag bloggar ungefär som jag mår. Men nu är jag tillbaka. Jag kom hem från en liten mini vistelse i Göteborg i förrgår. Jag vet inte vad det beror på men jag blir alltid extra ångestfylld när jag far därifrån. Jag vet inte om det är positivt eller negativt men så är det varje gång. Det kanske är ett tecken på att jag borde flytta dit för på något sätt så kände jag mig mer ensam när jag kom hem...